..iallafall nästan.. Förra veckan hade vi tagit tåget till 08:ornas paradis, Stockholm, för att göra en heldag.
Vi började med Junibacken, perfekt för en 4-årig myra som är Astrid Lindgren fan :) Vi var lite tidiga och slog oss därför ned på några stenar som fanns där utanför.. Vi satt där och filosoferade, efter en stund kommer det ut ett helt sällskap med tjejer.. Jag(A) kollar lite på avstånd och tycker först att: "Vad lik hon var prinsessan Madeleine". Försökte diskret få över det till L som fortfarande sitter och fillar på stenen. Hon reagerade och tittar och nickar som att det var prinsessan..
Lantisar som vi är kollar vi bort och låtsas som om vi inte sett att det var prinsessan Madeleine som stod 10 m ifrån oss.. Så där sitter vi, på varsin sten, tittandes åt andra hållet (så att hon inte tror att vi sett att det är hon) när Prinsessan trippar förbi oss med sina vänninor..

Har ni tänkt på vad fjantig man kan vara i vissa situationer, man låtsas som att det regnar fast hon antagligen inte skulle ha brytt sig om vi setat där och stirrat. Aja men så går det när två muppar från landet ser Prinsessan Madeleine, i egen hög person.